torsdag 27 augusti 2015

Om att besöka Ohrid, Makedonien

 

 Vardagshjul har börjat snurra för fullt – tillbaka till jobbet, tidiga morgnar, pendlande fram och tillbaka, handlande efter jobbet.  Det  brukar ske så snabbt. Övergången alltså -från att vara ledig och njutande varelse till plikter och väntande på att  det ska bli fredag och helg igen. Man börjar undra om man var ledig överhuvudtaget, det känns på något sätt redan avlägset alla de där ljuvliga hotellfrukostar och lättja på stranden. Och när minnesbilder från semestern börjar blekna bort, blir jag extra glad att kunna ta fram mina riktiga bilder, att fräscha upp minnet. Försöker framkalla dofter och den där härliga hettan, ljudet av syrsor.

 På vägen från Grekland till Serbien svängde vi några dagar till Ohrid, en oemotståndilg  liten stad i västra Makedonien. Staden finns sedan antiken och då hette den Lychnidos. Jag älskar det gamla namnet. Hela staden är så vacker och charmig med sina trånga, stenbelagda gator i gamla stan, men definitivt det vackraste med staden är stadens hjärta – Ohridsjön. Som förtrollar en med sin turkosblåa vatten. Som solen färgar i en gulröd nyans när den sjunker. Som blir korsad av små fiskebåtar med lokala fiskare som tycks ha all tid i världen. Som andas ett obeskrivligt lugn - som jag emellanåt behöver något så väldigt.  Exakt som solen och värme. Jag är tacksam för varje stund jag haft där, varje solstråle som valde att landa på min hud, varje tugga av den underbara maten som jag smakat, varje steg på de stenbelagda gatorna. Jag bär den turkosa färgen inom mig, och det kommer jag att göra under  regniga hösten som snart kommer. Jag kommer att bära den inom mig när vintern bara slår upp dörren utan att knacka. Som en liten oas  för min själ.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Här får du skriva några komentarer