söndag 12 juli 2015

Back to roots, back to Bosnia




Ligger på gräsmattan,  grässtrån kliar mina nakna lår.  Svetten rinner längs ryggraden. Ändå är det svalt idag med dagens 29 grader - hela 10 grader lägre än  igår. Jag känner  att jag kan andas. Kan tänka. Reflektera -något som jag inte hunnit göra de senaste dagarna. För äntligen har jag, om än för en kort stund, blivit ensam. De besökande högljudda  kusinerna har åkt sin väg, hemåt. Grinden med den röda stjärnan är fortfarande öppen och den kommer att förbli det en bra stund till - man ska aldrig stänga grinden direkt efter att någon ha åkt, det kan ju framkalla otur. Så, den får stå så...
Bosnien. Åter i dess famn. I min mors famn. Även denna gång avslutar jag semester i kärlekens tecken - med mina närmaste. Min gamle far som om möjligt blivit ännu tunnare. Min bror  som anstränger sig och lagar godaste maträtter åt mig. Min mor. Och alla andra. Behöver jag säga att jag är lycklig?

Jag går upp och korsar vår trädgård. Luktar. Berör. Känner. Tomaterna är fortfarande gröna men de doftar  mer än de mognaste i Sverige. Vinrankor med druvor på  hänger tunga. Upptäcker några som är nästan mogna. Det vattnas i munnen och jag plockar några. Himmel. Går vidare, känner doften av lavendel, rosor, basilika. Katten följer efter mig, vill gosa. Hör grannens hundar som skäller varje gång en bil far förbi. Någonstans hörs tuppen. Vattnet från kranen. Från köket kommer skramlande ljud, mor håller på med maten. Allt är som det ska.


Och det slår mig att jag är totalt närvarande, här och nu- bara dofter och en salig känsla av seghet, totalt avsaknad av krav, måsten, irritation. Kom att tänka på dikt som jag älskar...

"En dag full av lycka Arbetade i trädgården, dimman lyfte tidigt. Kolibrierna stod stilla över kaprifolens blom. Det fanns på jorden inte en sak jag ville äga. Jag visste inte någon värd att avundas. Vad ont som hänt hade jag glömt. Skämdes inte för tanken att vara den jag alltid varit. Kände i kroppen ingen smärta. När jag rätade på ryggen såg jag blå hav och segel."


Skämdes inte för tanken att vara den jag alltid varit...För den jag alltid kommer att vara.