söndag 30 mars 2014

Om att supa in våren


Nog är den här. Våren alltså.

Idag tog jag åter min kamera, efter ett lite längre tag.
Jag ville försäkra mig om att våren är verkligen här.
Jag menar, att det råder vårkänslor där ute bland folk
går det inte att ta miste om.
Men naturen, den riktiga våren - hänger den ikapp med människors väckta kroppar
eller är den fortfarande enbart en hint om förändring som komma skall?
 Så, kameran i väskan  och mot skogen.
Så gick jag, gick, och gick.
Utan något som helst tecken på våren om man
bortser fåglarnas glada kvitter,
som nog i sig kan vara våren.
Och just när jag började misströsta
började de visa sig -
krokusar, vitsippor, blåsippor, vårlökar, snödroppar.
Alla de som borde finnas för att jag skulle vara övertygad om att våren
inte blev ser i år
samlades i min skog.


Och visst blir man glad.
På det alldeles speciella sät.
Ni vet, den där hysteriska flamsighet, som infinner sig bara den här
årstiden.
En sorts barnslig lycka,
medvetenhet om att det kommer ljuset. Att det kommer värme.
Att det kommer grönska.
Och livslusten.


Och medan jag satt på en stubbe för att vila trötta ben,
kände jag fortfarande den, något mustiga, doften av skogen,
den som hängde kvar efter hösten.
Det är som om vintern uteblev i år, 
hösten blev till våren utan att vintern fick någon chans att visa sig
i sin egen prakt.


Så, ännu är våren inte riktigt riktigt här.
Men nog är den här för att ta över stafettpinnen och fortsätta
med en ny kraft.
För visst är det så - aldrig annars känner jag naturens urkraft vara så stark,
så påtaglig.
Som en brunstig älgtjur som bara inte går att stoppa.

Så är det.
Våren har sagt hej till oss
och vi har öppnat dörrarna  på vid gavel.
Redo att omfamna.
Supa in.

lördag 8 mars 2014

Om att säga hej till våren

 Känner ni?
Visst är den här?
Jag menar våren, såklart.




Önskar att jag har lite vårigare bilder att visa här,
men istället blir det sista bunten av bilder från Åre.
Sista, jag lovar!
 









I fortsättningen ska ni bara kunna se bilder
med blommor, sol, videkvistar, trädblommor.
För snart är den här på riktigt
och inget mer kan väcka glädje i kroppen
än en alldeles ung, rykande färsk vår!


onsdag 5 mars 2014

Att besöka Chokladfabrik och Tännforsen

Vi är tillbaka i Stockholm och livet har börjat rulla  på som vanligt – tidiga morgonar, jobb, skolan för sonen. Men Åre finns fortfarande i tankarna. Då och då börjar jag flina för mig själv när jag kommer ihåg något, hur härligt det var med den ack så älskade friheten och ledigheten, att vistas hela dagarna ute för att komma hem sen eftermiddag och göra sig i ordning för middag.
 Livet 
Innan vi åkte hem hann vi besöka Chokladfabriken. De har jätte god choklad så vi passade på att både smakprova och att köpa hem. Här kommer några bilder.












Vi åkte även till Tännforsen, Sveriges största vattenfall.  Nu är vattenfallet förvandlat till vackra isformationer och det finns även en isigloo som dock var  stängd då vi kom  dit ganska tidigt på dagen. Morgonen var helt underbar – för första gången under hela vår semester kunde vi njuta av en riktig vinteridyll, med den glittriga rimfrosten på träden och torr, pudrig snö under fötterna.   När naturen är som vackrast. Det gjorde inte lättare för oss att lämna Åre.









söndag 2 mars 2014

Sista dag i Åre

Snart har vår resa kommit till sitt slut.
Det är inte utan sorg vi lämnar Åre.
Det som inte  har  börjat så bra
vände till slut till en väldigt lyckad semester
och vi kommer nog att komma hit även nästa år,
dock till ett annat hotell.

Vi åker härifrån med många fina minnen.
Jag känner att jag har blivit lite bättre kompis med skidor
och inte minst skidliftarna.
Kälkåkning är minne för livet.
Alla timmar av tillsammanstid, som familj.

Och så den goda maten som vi skämde bort oss med varje kväll.
En restaurang som vi alla föll pladask för är egentligen en liten krog. Som heter just så - En liten krog. Ett fantastiskt mysigt ställe som serverar mat från himmelen.
Som den där safrandoftande fiskgrytan med musslor och räkor, med vittlöksbröd.
Och sen  efterrätt som man kan lägga sig och dö för - 
chokladganache med  päronpure och vaniljglass och kiwiskivor.
Ja, ni förstår.





Nu återstår bara att besöka chokladfabriken,
åka till Duved attt se vattenfallet och sedan styra kossan till Stockholm.
Ja, gott folk,
son man säger -
tiden går fort när man har roligt.

lördag 1 mars 2014

Bilder på Åre och Fjällgården

Idag är lördag, vår näst sista dag i Åre. Vi har blivit väckta av  en ovanlig syn utanför fönstret – det snöar! Vi har blivit bortskämda med sol alla dessa dagar så det känns lite ovanligt att se snö nu. Det är också en tunn dimma där ute i backarna och vi stannar nog lite längre under de varma duntäcken idag. Jag tänker visa er några bilder från vårt hotell och Åre.





Vi bor på ett hotell som heter Fjällgården, beläget några hundra meter från Åre torget,  mitt i backarna. Man tar sig upp och ner med  en bergbana, som åker ofta. Jag låter bilderna tala för sig själva.












Och så själva Åre. Det är vackert här. Jag kan tänka mig att det är ännu vackrare när allting är klätt i vitt, när trädkronor viker sig tunga under snö. Även på sommaren är det fint här och många kommer hit att vandra. Utsikten från Åres topp är helt fantastisk, man kan se till och med Norge vid klart väder.






Mellan bergen ligger Åresjön, sagolik vacker. Just nu är den täckt med is, men jag kan tänka mig hur vackert det är på sommaren när alla runtliggande berg speglar sig i den blanka ytan.





Man  kan höra norska, finska, engelska.  Många ungdomar men även en del barnfamiljer. Jag gyllar pulsen  i byn, med myller av glada, målmedvetna människor, som med enbart iver väntar i de långa liftköerna utan frustratiion, som med rosiga kinder bär sina skidor på axlarna, som glider nedanför backarna med en så självklar lätthet och nonchalans.   För mig, som varje backe upplever snudd på som Maunt Everest, är det så fascinant






Jag kommer nog att sakna allt det här när jag vaknar på måndag i min egen säng kl fem på morgonen för att göra mig i ordning för jibbet.