torsdag 27 februari 2014

Om att ha skidsemester i Åre

Det började inte så bra.
Eller, vi tar det från början. Vi är i Åre. på en skidsemester. Första gången här. Inte att jag har haft så stora förväntningar. Mest av allt hoppas jag att jag kommer hem helskinnad, med inga brutna ben. Ni vet, med tanke på hur (o)van skidåkare jag är.  Men några förväntningar hade ju jag,  trots allt. En vinteridyll, exempelvis, med massor av vitt, djup, pudrig  snö. Minusgrader i kombination med sol. 'Alperna' känslan. Inte för mycket att begära, eller hur?    



Den första besvikelse var rummet på hotellet. Det ser ut som om ett lagom stort rum har delats i två rum med en pappvägg mellan och vi har fått den mindre delen. Vi bar våra super tunga väskor tre (super smala) trappor upp då det saknas hiss. Vi tog med oss massor med te hemifrån men rummet har inte vattenkokare. Och fler såna små saker som kan bli en aning frustrerande.  Men ok, inget att haka sig på. Frukost är helt ok, till exempel, middag också, afterski med liveband varje kväll, mysig känsla i hotellet. 




Men. Hela hotellet har 12 parkeringsplatser och vi har haft den ofattbara turen att en person precis lämnade hotellet och vi hann  ta den lediga platsen. Problemet är bara att vi inte vågar röra bilen ur fläck för att det inte finns i någon chans att vi får en ledig plats igen. Detta i kombination med att det inte finns någon backe i nivån med min skidåknings färdighet  i radius av 8-9 kilometer gjorde att jag var smått gråtfärdig.  All den snö som man förväntar sig att se i norra Sverige har nästan smält bort av  ihärdiga plusgrader och sol. Inte mig emot den sistnämnda. Det gillar jag. Men jag mindre gillar vattenpölar överallt och snön som hunnit bli svart. Problemet med inga lämpliga (lättare) backar i närheten av hotellet löste jag genom att varje dag ta först en bergbana till centrala Åre och därifrån en buss till Björnen, ett område där det finns backar som inte skrämmer livet ur mig. Det innebär även flera hundra meter promenad med skidor och skor på axlarna i båda riktning
 
. Glad att det finns en lösning. Fast ändå, tycker jag någonstans att det borde vara enklare. En aning. Om man ska se det från positiva sidan, kan jag alltid trösta mig att jag får starka muskler på överarmar genom att bära skidor, jag ser Åre varje dag från bussen på ett sett som jag inte skulle kunna göra annars, jag har förmånen att åka bergbanan varje dag. Så, jag valde att se det från positiva sidan.   I några dagar har
 vi haft strålande sol och jag verkligen njuter och låter inget annat grumla min lycka över värmen och solen som  kittlar mina kinder och får mig att kisa. Jag är ledig, jag får göra precis vad jag vill, jag kan dricka varm choklad utanför en stor färgglad igloo i solen, jag kan vakna  när  kroppen känner för det, en god frukostbuffé väntar på mig varje morgon, jag  kan känna  den enorma glädje varje gång jag kommer till toppen med en skidlift utan att ramla (och likaväl nedför en skidbacke), jag kan åka kabinbana  hela vägen till Åres topp och få en nästan meditativ känsla  vid åsynen som möter mig där uppe bland molnen. Och det, tycker jag, är mycket.
Så, just nu njuter jag. Trots att det inte börjat så bra.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Här får du skriva några komentarer