lördag 18 januari 2014

Om att känna sig trött , sjuk och sliten


 Det här har varit en tung vecka. 
Kroppen vill ge upp, känner sig sjuk
och trött,
men jag försöker att inte ge upp
utan håller mig i gång
med hjälp av aspirin -
en trogen följare under hela denna vecka.
Varför är jag så förbenat envis,
världen går ju inte under om man sjukskriver sig.

 En vän till mig sa 
att hon saknar så mycket sin mamma när hon känner  sig
 sjuk och svag.
Nu råkar det vara en kvinna 
i 60 års ålder.
Men det spelar ingen roll -
oavsett hur stora eller gamla vi är,
när vi är sjuka blir vi så små,
hjälplösa och enda vi längtar efter
är en mamma
som ska lägga sin hand på en varm panna,
komma till rummet med tysta steg
titta på en med bekymrad blick och rynkande panna
och för femtionde gången
ta tempen på en.

 Så nu sitter jag här, tycker synd om mig själv
och saknar min mamma.
Den där handen på min panna.

 
 Och ute är vackert.
Det har snöat stora
vackra snöflingor
utanför mitt fönster hela dan
och det ger en liten tröst.
Det finns något lugnande i 
att titta på snön som faller,
lite så där lekfullt, planlöst 
men ändå med en självklar ordning.

 Jag antar att exakt så är det med själva livet.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Här får du skriva några komentarer