söndag 26 januari 2014

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.


I morse när jag vaknade kände jag närvaro av våren i mitt sovrum. Kanske för att för första gången på länge var det ljust ute, solen tog sig igenom och smekte mina kinder. Just solen är något vi inte sett på länge här och då uppskattas extra mycket de korta stunder då hon bestämmer sig att kika in.

Och eftersom det är en helg tar man på sig lite längre tid i sängen. Väntar tills den välkända kaffedoften från köket tränger sig igenom sovrumsdörren. Väntar lite till, bara stannar kvar i känslan. Inget att skynda sig till, inga bussar, möten att missa. Bara du, familjen och ett gäng timmar som du kan spendera precis som du vill.


Och så det där med våren. Så fort  januari  börjar lämna plats till sportlovsmånad, börjar sakta en vårlängtan smyga in sig i min kropp. Väldigt försiktigt, till en början.  Mest som tankar om nya, vårigare gardiner och kuddar. Eller en smärre besatthet  av  tulpaner. För att sedan växa mer och mer och när mars kommer  öppnas alla dörrar för fullt och så börjar man otåligt leta efter första vårtecken - var det där  en snödroppe? såg jag just en svala flyga förbi? Men oftast låter oss våren, den riktiga våren, vänta en bra stund till innan den visar sig i all sin prakt.  Som en erfaren kvinna som vet allt om konsten att förföra dem som suckar efter henne.


Men, som ordspråk säger
den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Här får du skriva några komentarer