lördag 30 november 2013

Om Första advent som knackar på dörren och Adventskalender

 Så. Nu är alla Milis presenter i Adventskalendern inslagna. 
Imorgon öppnar han första paketet, 24 dagar
varje morgon har han något att se fram emot. Nedräkningen till Jul har börjat.
Nu är det allvar.


Julgrannen är inte klar ännu, osäker  lite om jag 
ska vänta med den lite till.
Så att det inte blir för mycket på en gång.
Vi får väl se, hur det känns.

En trivsam Första Advent önskar jag till alla
er där ute!

onsdag 27 november 2013

Om att våga tro på Tomten


Det är märkligt - Första Advent knackar på dörren, men luften doftar våren. Jag väntar på rimfrosten och snön, men istället plockar jag indian krasse och prydnadstomaterna.


Nu är det faktiskt mindre än fyra veckor kvar till julen. Det kvarstår fortfarande lite grejer att göra innan Första Advent på söndag. Alla små presenter till advent kalender är fortfarande inte inslagna. Jag tänkte också pyssla lite med skogsmossa och göra några dörrkransar.

Tycker ni också att det är spännande med Jul? Konstigt, de flesta säger att de blir stressade inför Jul det är så mycket som man måste hinna med, alla presenter som ska inhandlas, alla släktingar som man ska träffa. Med mig är det helt tvärtom. Jag känner mig bara lite upprymd, förväntansfull, nästan som om jag skulle tro på Tomten. Ja, Tomten....kanske han ändå finns där ute nånstans och kan höra mina önskningar. Kanske om jag blundar och önskar mig något jätte jätte jätte mycket, kanske drömmen blir förverkligad....Har ni sett filmen om Peter Pan och den där meningen: Jag tror jag tror jag tror jag tro på älvorna...Så nu säger jag, Jag tror jag tror jag tror jag tror på Tomten!

måndag 25 november 2013

Om att ha glöggmingel

Igår hade vi en liten "glöggmingel" hemma hos oss. 
Första glögg för det här året.
Gud så gott.
Jag älskade doften som spred sig i hela huset - 
glögg, pepparkakor, kanelbullar, choklad.
Som att komma till himmel.



Jag gjorde en cheesecake 
med mycket lime i samt några sorter hemgjorda tryffel och kanelbullar.
Pepparkakor, såklart, ett måste med glöggen.

 Sen fixade jag de här frostade äpplen, men bara för dekorationsskull.


                           Julstjärna, bara för mysighetens skull.

Två sorter av marmelad (som ingen åt) -
  jordgubbsmarmelad med  saltlakrits och blåbärsmarmelad med rom.


Pojkarna leker med Lego, mätta och belåtna.

söndag 24 november 2013

Om min son dansar i ABBA anda


Igår var vi på Älvsjömässa och tittade på min son och massa andra otroligt
duktiga barn i olika åldrar som dansar olika stilar. Det var så vackert att titta på
och min moders hjärta fylldes med enorm kärlek och stolthet.

Han var också så stolt och glad, medaljen som han fick i slutet (som alla andra) 
vill han fortfarande inte ta av.
Det var bästa sätt att spendera en lördag på.


torsdag 21 november 2013

Om Jullängtan och skönheten i det gamla

Det var ett tag sen jag varit här.  Så blir det ibland. Krafterna går till annat.
Men jag lever. Dagarna går så fort nu för tiden.  
Den ljuva väntan. På att snön ska komma och lägga sig som ett tungt, mjukt täcke ovanför min skog. 
 Att rimfrosten ska färga träden vita. Det är något vackert över vitt.
Lugnande, oskuldsfullt. För vitt är en färg som, åtminstone i västvärlden, förknippas med ljus, godhet, renhet, oskuld.
Något positivt. Det drömlika. Det nya, icke påbörjade. När allting kan fortfarande hända, ingen har varit där tidigare, inga spår lämnade före dig.
Allting är möjligt. Ännu. För mig är vitt snön, änglar och Julen. 
Ack denna längtan till Julen, som hos mig brukar infinna sig så tidigt, varje år.
Det måste erkännas, Julen har redan smugit sig in hemma hos oss. Än så länge i form av några hyacinter, en julstjärna och en ljusslinga med vita snöflingor.  
Detta utåt. Men inom mig härjar Julen på riktigt, jag målar inre bilder om hur jag ska inreda, vad jag ska pyssla, hur det ska se ut. Jag skulle kunna sitta i timmarna under täcke med mina Jultidningar och stirra på alla bilder med magiska hem i julskrud tills det börjar dansa framför mina ögon. Förtrollning. Flykten. Som att leva i en saga. 

 

 Och så denna plötsliga dragning till det gamla. Både i bemärkelsen att något har funnits sedan länge, antika, men även till det som har hunnit bli slitet, bedagat. Utnött. 
 För, betyder inte det att någon har haft väl nytta av detta, hunnit slita det med hälsan. Min son, som är nio, har fortfarande en kudde som han haft sedan han föddes.
 Numera liknar det mest en trasa med några fjädrar i, men för honom är det fortfarande något kärt, som han brukar ta med sig på alla resor. Ja, det är något vackert över det urblekta, sprickiga, rispiga. 
 Det vittnar om att det har vari med om en del. Som ett vackert åldrigt ansikte, med alla rynkor och fåror som viskar om ett levat liv. Med allt vad det innebär. Det inger trygghet. En känsla av kontinuitet. Och det där med Jul, det handlar om samma sak – kontinuitet. 
Något som består, kommer varje år tillbaka. Tradition. Så här gör vi i min familj. Typ, ni förstår.

 Hursomhelst.  
Jag går runt och samlar svartvita foto på okända människor på loppisar, funderar på vilka de var, skriver berättelser om deras liv. Jag tittar på alla vackra, gamla tavlor som man kan köpa för en tia och tänker på all den kärlek och tålamod någon har lagt i när man målat, ramat in.
 Nu ligger de där, utan någon som ska vila blicken på dem, beundra. Jag vill ta med mig alla, ge dem ett hem, respekt och kärlek de förtjänar, men det går inte. Av självklara skäl. Men jag kan hoppas att någon ser det vackra i dem och de får ett nytt hem, åtminstone för en stund





onsdag 6 november 2013

Om att fira min man

 Min man fyllde år igår. Mysigt var det.


Jag gjorde en tårta i måndags kväll. Tänkte göra en egen, men hålla det enkelt. Det blev köpta chokladbottnar (de är förvånansvärt saftiga och smakrika), chokladfyllning med vitt jordgubbschoklad och på toppen glasyr av mörk choklad. Jag garnerade med praliner och hallon. Var rädd att det inte skulle smaka så gott då jag inte använde socker alls (inte ens med mörka chokladen, 90 % och kakao glasyren), men maken och sonen tyckte att den var riktig "proffsig". Vilket gjorde mig glad. Man vill att något man gör ska lyckas. Och det lustiga var att jag bara vilt improviserade, jag bara köpte tårtbotten och sen tänkte typ, resten hittar jag hemma.


Jag fixade även lite tilltugg med lite salta kex, ostar, oliver och pepparkakor. Och vin att skåla, såklart.


Inget mer behövdes det att ha en mys stund runt bordet för att få   den -här -november -är- ändå -inte -alls- så -dum känslan.