måndag 7 oktober 2013

Om en förförisk kvinna med namnet Autumn



Bagare. Just nu önskar jag att jag är en bagare. Med en stor vit bagarmössa. Jämt omringad av doften av nybakat bröd och rykande färska bollar och frallor av alla sorter. Jag vill vara hemmafru, ta på mig sötaste förkläde som finns, den med rosa prickar och volanger och baka tjusiga cupcakes, de med citronglasyr och hallonkräm.



  Eller så mest av allt vill jag vara en fru som är hemma. Hemma. Varför får jag alltid vid den här årstiden en så stark längtan att låsa in mig i min borg, mellan mina kuddar, levande ljus och Iris lights? Aldrig så ljuvligt klingar orden hemma, inne, mysigt som nu, i mitten på oktober. När hösten ändå har visat bara  hälften av sin skönhet. Lik en vacker, förförisk kvinna i mogen ålder som tar på sig en klänning i ny färg varje dag. Och förtrollar alla med sin skönhet, gör en andlös, berusad, ja – nästan vördnadsfull.  





Och så gör jag det – degar, kavlar och bakar för glatta livet. Scones, bullar, muffins. Och hoppas att deras dofter tränger in i mina celler, under min hud, så att jag kan ta dem med mig överallt. För att behålla den känslan av att vara hemma, bland mina kära. Och jag samlar löv, ekollon och kastanjer och kvistar och lägger de i varenda vrå, på bordet, hyllor, under kakor, fönsterbräda. Det gör mig närmare naturen, deras rödgula och bruna färger lugnar mig. De helar och gör mig hel. På något sätt.
Jag vill vara mor till en stor familj och ta hand om de allihopa – koka mat i stora satser, för en hel arme av barn. Jag vill ta dem alla i min stora famn, värma dem, ge dem trygghet så att det räcker till hela resan genom livet. 



Jag vill vara mor till hela världen. Den som är snäll, kraftig och mjuk i kanterna och överbeskyddande. Och doftar kanel.


 Jag vill vara kashmir. Och sammet. Mjuk och len, som du aldrig vill ta av.


Jag vill vara ankare. Som hindrar dig att driva. Som ger dig hopp och tro. Något beständigt. Något som påminner om att du har kommit hem. Kommit rätt.



Jag vill vara kärlek. Den som varar. Bär ut. Bär över. Genom. För alltid. 


1 kommentar:

  1. Vilka fina foton! Och visst vill man vara hemma och liksom boa in sig nu när hösten är här. Tända ljus, gosa ner sig bland filtar och dricka te.

    SvaraRadera

Här får du skriva några komentarer