tisdag 15 oktober 2013

Om de stora förtrollade skogarna

Att strosa genom skogen vid den här årstiden känns som en riktig äventyr. I synnerhet om vi är välsignade med solen - skuggor och de mörka vrå gör allting till en saga. Jag skulle inte bli förvånad om en skogsjungfru eller en troll sitter där i en mörk vrå  på en stubbe och tittar på mig smått roat. Jag skulle kunna stötta på älvorna som dansar i månskenet eller en hel flock av alferna och jag skulle inte ens rycka till. Svenska skogar - att uppleva magi från bästa raden. När du vill vara en del av en saga. Förtrollning som är alltid inom räckhåll.



Idag såg jag i en tidning att man redan har börjat sälja julprydnad. Alltås, ekvationen går inte ihop,
alldeles nyligen hade jag badat i Turkiet, solat på klippan och gått barfota. Hur kan man tänka redan på Julen? Så står det också att det kommer att snöa denna helg. Snacka om att vara förvirrad - 
här sitter jag med med dagsfärska sommarminnen, ser en glödande höst genom fönstret och läser (hot) om kommande snöfall. Nej, nej, något är fel här. 
Inget snö och Jul vill jag ha nu, vitt får vänta tills vi har sett alla nyanser av eldiga hösten.

 
Och jag kryper under mjukaste täcke jag har hemma och läser dikter. Låter mig svepas in i deras melankoliska stämningen, en aldrig sinande längtan, sorgen. Över det förgängliga.
Över allt det som vi inte mäktar med.
Och mitt i allting anar jag ett hopp, som en röst som viskar. Att det går an.



I DE STORA SKOGARNA

I de stora skogarna 
gick jag länge vilse, 
jag sökte sagorna, min barndom hört.

I de höga bergen
gick jag länge vilse,
jag sökte drömslotten, min ungdom byggt.

I min älsklings trädgård gick jag icke vilse,
där satt den glada göken, min längtan följt.
       
                                                   Edith Södergran






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Här får du skriva några komentarer