söndag 8 september 2013

I can still feel smell of Bosnia


 Det finns dagar då jag saknar Bosnien så att det värker. När jag tänker närmare vad är  som jag saknar mest (förutom mina käraste så klart) kommer jag fram till att det är nog doften av Bosnien som jag saknar mest.



Som till exempel doften av  mogna vindrovor som min mamma plockar den här årstiden (för nu är de sötast) och gör saften. Eller doften av nybakat majsbröd som min moster just har tagit ur ugnen. Eller doften av stekt röd paprika som ska användas till ajvar. Doften av min fars rum där han samlar alla bilder på mig, min bror och våra barn. Den doften går inte att beskriva, den luktar...min far.  
 
 
Eller doften av nyskördade äpplen som min far gör färsk juice av.
Doften av ättika när min mamma gör i ordning inlagd paprika inför vintern (oh, jag kan nästan känna det nu).
 

Doften av plommon när min far och  farsbror brygger brännvin eller när min mamma gör plommonsylt.
Doften av min brors grill.
 


 
Doften av sötaste päron i världen som man plockar hos min moster Ljuba.  
Doften av rökt fläskfile som min far röker i rökrummet.
 
 
 

 
Doften av nytvättade kläder som hinner torkas snabbt som ögat i den starka bosniska solen.
 
 Men mest av allt - doften av en tidig, dimmig bosnisk  septembermorgon. När man kan börja ana att hösten börjar smyga sig in, som lovar att den envisa värmen som har plågat en hela sommaren är  på väg att dra sig tillbaka och äntligen lämnar plats till lugnare, lite mer förlåtande dagar. Då vi kan fixa saften, sylten, ajvar och resten som brukar göras. Då vi börjar samlas igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Här får du skriva några komentarer