måndag 9 september 2013

Allt vackert har ett slut. Eller?

 
 
 
I början av juni skrev jag ett inlägg om Att leva livet. Då hyllade jag sommaren som då blygsamt började visa sig, grönskan som helt plötsligt var där en dag, efter den kalla vinter som verkade aldrig ta slut.  Inlägget handlade om årets första grill, vänskap, barn och blommor och genomsyrades av en enorm glädje och förväntan på vad sommaren kan bringa med sig.  Och vad skulle vara mer passande än att avsluta denna oförglömliga sommar med (kanske) sommarens sista grill? För det var just det vad vi gjorde igår – söndagen den 8 september då termometer visade 25 grader. Alltså, vi pratar om Sverige, där sådana temperaturer är ovanliga även för juli!  Men september 2013 har bestämt sig att vara extra generös mot oss, solen hungriga människor i norden. Så nu kan vi gå runt med saliga leende på läpparna, i korta shorts och ärmlösa  toppar. Det kan vara lite svårt för den oinvigde som bor utanför Sverige rikes gränser att förstå, som kanske tänker, ja,  25 grader och vad är big deal med det? Men det är deal, förstår ni, jätte big! 
 
 
 
Hur som helst, tillbaka till gårdagens söndag och grill. Vi samlades igen, samma gäng. Och återigen – det har ätits, farits runt, klättrats, ramlats (flera gånger), stulits grannens plommon (från marken bara) och lite annat, så som det brukar vara när fyra ungar är med.  Och jag ville nästan inte gå till skuggan, ville låta de underbart mjuka solstrålar smeka min hud.  För man vet ju att allt vackert har ett slut. Fast bara för det här året. Sen har vi en ny sommar att se fram emot nästa år.  Då blir det igen bara fötter mot fuktiga gräset, prästkragar, nytt liv.  Och det är bra att det är så – att det gamla tar slut så att det nya kan ta vid. Livets hjul.
 
 
 
 
 

 
 
 

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Här får du skriva några komentarer