lördag 20 juli 2013

Om scener fron lıvet


Det är tidigt morgon, jag sitter på hotellets balkong i Xanti och tittar på
Soluppgången och lyssnar på tuppar. De är hur många
som helst, man behöver inte klocka för att vakna.
Allt är stilla fortfarande, så lugnt och skönt.
Exakt så känns det i mitt inre också.

Så, nu är vi i Grekland. 
Efter en behaglig vecka i Antalya fortsatte vi till Pamukkale,
sov över över  att vi  har haft en utflyktsdag där, på vägen tog en sväng till Troja (Trova),
landade igår i Kavala, Grekland.
Just nu hörs klockorna från närliggande kyrkorna  ringa,
de ersatte imamernas bön från moskeerna i Turkiet.
Grekland och Turkiet, två så olika världar,
men ändå lika.
Jag älskar båda två.

Idag fortsätter vi till Stavros och Asprovalta.
Jag ser fram emot det.

Och njuter. 
Det har hänt så otroligt mycket sedan vi satte oss i bilen i
Stockholm för drygt  två veckor. Så många platser,
så många intryck. Jag hinner inte smälta allt,
försöker bara njuta i stunden, att jag inte missar något.
Som igår, när vi efter många timmar i bilen 
äntligen kom till Kavala, köpte äkta grekisk giros.
Att något kan smaka så gott!

Och det där med kärleken.
Det händer något med mig på semester.
Jag vet inte om det är värme, solen, havet,
avsaknad av förpliktelser och måsten. - men jag bara vet att 
jag KÄNNER så mycket mer, vågar visa mer.
Plötsligt ser jag min man med samma ögon som jag såg honom första gången.
Kärleken - den finns alltid där, men ibland lite mer.















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Här får du skriva några komentarer