torsdag 23 maj 2013

Om spår som livet lämnar i oss




Jag gillar uttrycket Inre landskap. För mig är det metaforen för allt det som en människa har lärt sig och tagit med sig under livet. Med åren och erfarenheten blir det också brokigare, rikare och på något konstigt sätt både vildare och tamare. Man kan   rymma de mest välskötta  och färggranna trädgårdar inom sig, de som växte fram  då livet och vi själva var snälla mot oss.  Vid sidan av dem kan det finnas torra och fruktlösa öknen, arvet efter åren eller dagar då livet eller vi själva inte skämde bort oss. Den ena är inte vackrare än den andra. Båda är en del av allt det som du har levt och tänkt, det som du är och det som du förmedlar varje dag till andra omkring dig.
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Här får du skriva några komentarer