onsdag 29 maj 2013

Om Livets hjul

Jag älskar att fota hjul.  Det finns något fridfullt med dem. Jag tänker på rullande, rörelse framåt - är inte det livet handlar om - att röra sig  framåt. Jag tänker på Livets hjul eller  Samsara,  som i Buddhismen symboliserar födelse, död och återfödelse. Det eviga kretsloppet. Med varje nytt år har livets hjul gjort ett varv till. Se till att rulla åt rätt håll, dit dina drömmar och inre röst leder dig.
Tillåt ingen att sätta käppar under ditt hjul, ingenting får sänka farten!  Varför nöja sig att vara femte hjulet under vagnen när du kan vara självaste kusken.









måndag 27 maj 2013

Om Stockholm

Maj i Stockholm. Vad jag längtat efter denna gröna outfiten. Det nästan skedde över en natt. Ena dagen suckade man över de nakna lövlösa träden för att sedan vakna dagen efter till en sprakande grönska.  Till långa ljusa kvällar med eldiga  solnedgångar. Stan invanderades både av turister som lokalborna som inte vill missa en enda ack så efterlängtade solstråle eller ljummet kväll nu när försommaren äntligen är här. För den är här. Det vet jag. Det kände jag i luften i fredags natt när jag efter afterworken promenerade från Östermalm till Slussen och förundrades över pulsen och livet på gatorna. Vinden kändes bara lätt i luften och himmeln var så sjukt röd strax innan solen skulle försvinna helt Jag blev så vördnadsfull och ödmjuk inför all denna skönhet  (nej, inte bara för att jag tog några glas vin innan). Och jag tackar. Jag tackar Universum att jag, just jag, bor i världens vackraste stad (nåja, i alla fall EN av vackraste)!











  

söndag 26 maj 2013

Om att fixa balkong

Dagen började med strålande sol och härlig värme men glädjen varade inte länge då runt halv tolv började småregna. Då passade jag på att fixa vår balkong. Jorden och blommorna köpte vi redan igår så idag grävde jag mina fejknaglar in i svarta jorden (men det gör inget då jag ska ändå göra nya nästa vecka). Ojojoj vad jag gillar lukten och känslan av fuktiga jorden. Blev rätt nöjd med resultatet, återstår bara att tvätta alla sittkuddar och sedan är det bara att avnjuta exotiska drinkar och titta på solnedgångar.







Om att vara uppvaktad på Morsdag


Idag är det Morsdag. Vaknade tidigt, gick ut i promenad redan vid halv åtta. När jag kom hem stod på bordet två stora, underbara blombukett; en från Mili och  en från Wizzard. Mili gjorde också en fin teckning till mig med blommor och allt. Mina pojkar... Ibland vill hjärta bara smälta av all kärlek till dem.
Så, alla ni mammor där ute, ge er en klapp på axeln för allt det som ni har gjort och kommer att göra för era barn så länge ni lever!




torsdag 23 maj 2013

Om spår som livet lämnar i oss




Jag gillar uttrycket Inre landskap. För mig är det metaforen för allt det som en människa har lärt sig och tagit med sig under livet. Med åren och erfarenheten blir det också brokigare, rikare och på något konstigt sätt både vildare och tamare. Man kan   rymma de mest välskötta  och färggranna trädgårdar inom sig, de som växte fram  då livet och vi själva var snälla mot oss.  Vid sidan av dem kan det finnas torra och fruktlösa öknen, arvet efter åren eller dagar då livet eller vi själva inte skämde bort oss. Den ena är inte vackrare än den andra. Båda är en del av allt det som du har levt och tänkt, det som du är och det som du förmedlar varje dag till andra omkring dig.
 

Om att stanna upp




Tänk dig själv som en trädgård. Den behöver vattnas, ges näring, rensas från ogräs så att det finns plats för allt det vackra och färgrika som du själv har valt. Nu är det så att du själv är även din egen  trädgårdsmästare! Du ska inte vänta att någon annan kommer och fixar saker i ditt liv. Du kan själv skapa glädje, mening och allt det vackra som du vill ha kring dig.
Livet tycks rulla på i all snabbare takt och vi rycks med. Ibland tycker jag att man aldrig blir riktigt nöjd, utan hela tiden vill ha eller uppnå något mer.  Under veckan väntar man på helgen, under året väntar man på semester. Eller på våren. Eller på sommaren. Eller hösten med dess härliga färger. Allt detta medans dagarna och åren schvisar förbi. Fort, alldeles för fort.  Så tänk om man kunde stanna livet för ett tag, bara för att kunna leva det?
Att en alldeles vanlig morgon (inte helg) krypa i sitt barns säng, känna värmen  från den mjuka handen, räkna födelsemärke på lilla ansiktet, följa öronsnäckans form. Räkna upp alla de underbara saker i ditt liv som alltför ofta tas för givet. För jag är alldeles säker att de är många, bara man ger sig tid att vara lite i ögonblicket och fokuserar på det goda.

onsdag 22 maj 2013

Och så lite fler bilder på blommor


Om våren på riktigt

Bara ääälskar lilla blommor
Vad döljs bakom?


Och så några gula skönheter

Om att avdramatisera början

Jaha, och vad gör jag nu? Jag menar, hur och med VAD ska man inleda Zoricas ord och bilder? Bäst är det att inte   alls grubbla så mycket, utan slänga  några rader och eventuellt någon bild och bara köra på! Så det är just vad jag gör nu. Jag kan alltid ta bort det inlägget om jag en gång (när jag har typ 2000 följare), skäms för det. Åtminstone tror jag att jag kan ta bort det, eftersom jag har fortfarande inte satt in mig i  hur detta med bloggandet fungerar.  Det viktigaste uppdraget för idag är att börja! Ta det lilla, livsviktiga första steget, det tekniska kommer sen!
Nu ska jag se om jag lyckas lägga in någon bild också, då känner jag mig mer komplett :O).
Vink vink!